Helvetesdag!

Idag har det varit en riktigt pissdag, börjar med att S-L blev jätteledsen när jag lämnade henne på dagis, hon skulle absolut inte dit utan hon skulle minsann till sitt gamla dagis och sina gamla fröknar Emelie, Emma och Maria... Fattar inte hur hon kan komma ihåg så mycket, hon har inte varit där sen maj å andra sidan så trallar hon ofta på discolåtarna från discot i Egypten och där var vi i mars... När personalen på dagis väl lyckats bända loss henne från mig (inte alls jobbigt för en blödig mammi...) så cyklade jag ner på stan och gjorde min synundersökning. Väl där frågade optikern hur bra jag såg, osv. Jag berättade att mitt mörkerseende inte var i sitt bästa skick och att jag nog inbillade mig att jag såg lite sämre än sist, den kvinnliga optikern gjorde undersökningen och kom fram till att synen har försämrats och att jag måste göra om operationen! Fattar ni? Göra om en operation som gjorde så fruknansvärt ont att jag nästan kräktes av smärta, nu kommer det "roligaste", om man måste göra om den( som för övrigt bara 5% av alla som genomför en laser op.!!!) så gör den tydligen mycket ondare eftersom man måste skära upp ett redan befintligt sår på hornhinnan, låter skönt... Stackars, stackars liten Lotta!

Ja, ja har fått en tid i januari så jag har tid på mig att smälta in det... Efter den pärsen åkte jag över till Z för att sitta barnvakt i hopp om att få trösta mig med en gosig litan bäbis, men där gick jag bet! Flickebarnet sov hela tiden och trots att jag var där och petade på henne ett antal gånger så vaknade hon inte...
Hämtade V kl. 11.45 och sen S-L som var så hemskt trött så hon bara skrek, (hon hade varit vaken sen 05.20) hem natta barnet, slänga i sig piroger från gårdagens middag, städa, baka, spela kort med den stora, diska och sen ta emot gästerna som kom 14.00. En gammal vän som jag inte sett på länge, med sig hade hon sin dotter på 1 ½ år + sin stora mage (gravid i vecka 37), vi hade väldigt trevligt och mumsade i oss en kladdkaka som jag bakat. De åkte hem lagom till att P och grabbarna skulle iväg och klättra, jag och S-L lagade kebab och ris under tiden. P kom tillbaka ursinnig på grabbarna som inte hade skött sig, nedrans barn! Sen brakade helvetet loss, det var skrik och gap, krokodiltårar, barn som inte skulle sova, en man som renoverar på vinden, ännu mer skrik och gap, så till sist åkte jag! Jag pallade inte mer så jag lämnade det sjunkande skeppet och det kändes SÅÅÅÅ skönt. Tyckte lite synd om P, jag låter kanske honom åka nästa gång det är jobbigt, fast bara kanske. Han är ju så himla bra på skrikande ungar så det är nog bättre han tar det, vi är ju trots allt bra på olika saker och det ska ju vara jämt fördelat i hemmet, eller?