Höstlov

Som ni alla vet så har ju barnen höstlov denna vecka, vilket innebär att man måste ha barnen lediga (för sitt goda samvete...), men har de det inte bättre på fritids och dagis egentligen? Jag är hemma med 3 av 4 barn och det är sannerligen inte lätt att tillgodose alla barnens behov! Vad hittar man på med barn i åldrarna 2 - 10 år? Den ena nöjer sig med ett besök på vallby för att titta på djuren medans den andra pustar och flämtar när man nämner det som förslag. Bada går ju inte för V får inte göra det än pga operationen, bowla är jag jättesugen på (brukas göra på höstlovet) men hur hysteriskt kan det bli egenligen med en 2-åring som rullar klot tvärs över hela strike... Orkar inte... Igår hade vi iallafall besök av Z, O och lilla S, det var mycket trevligt.
Idag började vi höstlovsdag nr. 2 med att åka ner på stan redan kl. 9.00, jag hade klipptid och barnen fick hänga på, de skötte sig exemplariskt! Sen gick vi vidare in på H&M för att köpa skjorta till V, hittade en skitsnygg orange rutig! Efter det gick vi till zetterlunds för att inhandla present ( V ska på kalas på fredag em hos en skolkompis) samt fixa peruk till S-L. Shit vad söt hon blev i sin peruk, bild kommer! Ner till panduro hobby och målade muggar som barnen fick ta med sig hem, jättefina! Sista stoppet blev på Moa & Max för att köpa doppresent till söta lilla I som döper sig på söndag. Barnen var så himla duktiga på stan, jag undrade vad jag gjort för att förtjäna såna guldklimpar men lyckan varade inte länge... V har blivit ett fullständigt hemskt 6-års monster! Fattar inte att man kan förändras från en mysig, snäll söting till en pissjobbig, svärande, dryg föskoleklass unge! Pallar inte med honom vissa dagar, vi har just nu en disskusion om vem av oss som ska flytta, han tycker jag ska flytta och jag tycker han ska flytta! Självklart vill jag ju inte att han ska flytta men ett litet tag kanske, några timmar...Eller?
Hjälp mig någon, jag måste få lite råd annars bryter jag ihop!!!

Pippi

En bild på min alldeles egna pippi!

Allt gick bra!

Då var man tillbaka hemma med en nyopererad kille, allt gick jättebra! Vi satte på "trollerisalvan" direkt när vi vaknade och S-L fick vara delaktig, (hon vill ju såå gärna hjälpa til!) Jag lämnade S-L på förskolan 9.30 och sen kom P och hämtade mig och V här hemma. Vi fick åka direkt upp till operation 2 ( följ grön pil..), där var det inskrivning. Först fick vi träffa doktorn en (minst) två meters lång snäll farbror (kallade sig själv för snoppdoktorn!) som sa åt V att om han nånsin skulle träffa honom nånstans, typ på stan så fick han lova att inte säga: hej, kommer du ihåg att det var du som tog på min s...p! Om jag känner min son så kommer väl han antagligen att säga det där för att gillar allt det där förbjudna! Tur att stan är relativt stor och att chansen att träffa just den (snopp)doktorn inte är så stor!
(snopp)doktorn lättade upp stämningen och V kände sig lugn och trygg, det var bara jag som bara ville lägga mig på britsen och gråta lite men konstigt nog så var det ingen som märkte av min oro för ingen frågade hur jag mådde, konstigt...
Sen kom narkosdoktorn Erling, en trevlig kille på ca 35 år som frågade V hur han ville bli sövd, att få sömnmedlet genom en ventil i handen eller genom att andas in sömngas genom en mask. V valde det senare alternativet. Jag fick på mig en mössa, ett par skoskydd och en bå rock, vi följde med hela operationsteamet på ca 8 pers in i en op.sal, V var coollugn. Sen fick han en mask i handen och Dr. Erling bad V att ta några djupa andetag i masken, då kom V:s panik, ta bort masken sa han och jag tyckte så synd om honom och försökte att inte visa honom tårarna som rullade ner för mina kinder, fy vad det var jobbigt! Men Erling höll kvar masken och efter 4 andetag så sa han att nu sover V, god natt V! Jag viskade i hans öra att vi snart skulle få träffas igen och berättade hur mycket jag älskade honom, var en duktig kille nu... Sen fick jag gå ut. Usch vad jobbigt det var och väntan var lång i vänterummet! Till slut kom (snopp)doktorn och ropade upp mig, han berättade att op. hade gått bra och att han nu befann sig på uppvakningsavdelningen. Jag gick dit och såg min söta kille ligga där i en av sjukhussängarna, jag kysste honom i pannan och sa att mammi sitter här hos dig nu. Efter ca 5 min kom P, han hade varit och köpt en överraskning till V (eftersom vi inte kunde vara med båda två vid nedsövningen), V vaknade efter ca en halvtimme alldeles sömndrucken och undrade var han befann sig, vi gick igenom allt från början och han började komma ihåg. Det enda vår lilla gosse ville poängtera var att han absolut inte somnade av masken utan av sig själv för han blev ju lite trött lagom till op... Typiskt vår lilla V! Nu sitter han här i sängen brevid och spelar sitt nya pokemon diamond spel på sitt DS, han har ont och kommer få gå på smärtstillande några dagar, han är verkligen utan att tveka vår stora hjälte! Bra jobbat V, mammi och Pappi älskar dig så mycket, glöm aldrig det!

Måste förklara...

Ok, halva sverige ringde eller messade till mig innan klockan ens var 10.00 idag och undrade vad för operation V skulle göra. Först av allt så tycker jag det är kul att så många faktiskt läser min blogg! Sen är det ju så himla omtänksamt av er alla att ni bryr er! V:s operation är absolut ingen stor grej, ville egentligen inte lämna ut den stackaren men jag kan väl säga så mycket som att han kommer (förhoppningsvis) få det lite lättare med "kisseriet", han har haft återkommande infektioner i sin s...p och han ser själv framemot att kunna få en sån s...p som hans pappa har, hmm vet inte riktigt vad han menar...
Det var absolut inte meningen att skrämma er alla, jag är bara så himla orolig! Mamma ringde och gav oss en länk till några helt underbara tecknade filmer där dem beskriver hur olika operationer går till, hur söta som helst! Kolla in själva på: www.sjukvårdsupplysningen.se och gå in på filmer.
Tänkte överraska min pojk idag med ett par melodifestivalbiljetter och bad min kära att att boka dessa på nätet, när 8 min hade gått så alla biljetter till lördagsföreställningen redan slut! Vi fick inte ens ett par till genrepet dagen innan... Det känns lite surt, hade tänkt att ge honom dem i morgon när han vaknade upp från narkosen... Jag har iallafall med mig lite choklad som han har suktat efter sen i lördags han kanske nöjer sig med det.
God natt ( jag återkommer med info från operationen...)

Ännu mera operation...

Sitter trött och hungrig efter att ha varit och hållt kurs, orkar inte gå ner och fixa nåt att käka... Jag är så kräknervös inför fredag, V ska operera sig då, vi fick en tid förra veckan och vi måste ta den här tiden, trots redan så mycket "vabbande". Han har fått op.tid kl. 10.15 och han får varken äta eller dricka 8 timmar före, tycker så synd om honom! Först av allt när vi vaknar på morgonen så ska vi stryka på bedövningssalva på handryggarna och sen ska stora plåster på, allt för att lindra så mycket som möjligt vid nålsättning. Vi ska träffa läkaren innan och diskuttera vilket sorts ingrepp och hur stort det kommer att bli, sen ska min älskade lilla, lilla sötnos sövas ner, jag får tårar i ögonen och klumpen i mgen växer när jag tänker på det... Är så himla rädd att nåt ska gå fel, kanske kan de söva mig oxå?
Jag har så fruktansvärt dåliga minnen från min egna (kejsarsnitts)operation med narkosläkare som var "full" och träffade fel två gånger innan han den tredje gången (gillt!) träffade mitt i prick. Inget får ju hända min lilla plutt! Jag har inte ens vågat berätta för honom om ingreppet får jag får ångest när jag tänker på det men mamma ringde idag och tvingade mig att göra det, jag sa att det är nog bättre mormor kommer hem till oss och förklarar, hon kan ju allt vad sjukhus heter...
Har oxå fått höra att det är väldigt vanligt att barn snetänder när de vaknar och att de kan bli aggresiva då, det känns oxå jobbigt, tur att P är med. Alla ni som läser detta, håll tummarna och tänk på oss på fredag. Kram.

Helvetesdag!

Idag har det varit en riktigt pissdag, börjar med att S-L blev jätteledsen när jag lämnade henne på dagis, hon skulle absolut inte dit utan hon skulle minsann till sitt gamla dagis och sina gamla fröknar Emelie, Emma och Maria... Fattar inte hur hon kan komma ihåg så mycket, hon har inte varit där sen maj å andra sidan så trallar hon ofta på discolåtarna från discot i Egypten och där var vi i mars... När personalen på dagis väl lyckats bända loss henne från mig (inte alls jobbigt för en blödig mammi...) så cyklade jag ner på stan och gjorde min synundersökning. Väl där frågade optikern hur bra jag såg, osv. Jag berättade att mitt mörkerseende inte var i sitt bästa skick och att jag nog inbillade mig att jag såg lite sämre än sist, den kvinnliga optikern gjorde undersökningen och kom fram till att synen har försämrats och att jag måste göra om operationen! Fattar ni? Göra om en operation som gjorde så fruknansvärt ont att jag nästan kräktes av smärta, nu kommer det "roligaste", om man måste göra om den( som för övrigt bara 5% av alla som genomför en laser op.!!!) så gör den tydligen mycket ondare eftersom man måste skära upp ett redan befintligt sår på hornhinnan, låter skönt... Stackars, stackars liten Lotta!

Ja, ja har fått en tid i januari så jag har tid på mig att smälta in det... Efter den pärsen åkte jag över till Z för att sitta barnvakt i hopp om att få trösta mig med en gosig litan bäbis, men där gick jag bet! Flickebarnet sov hela tiden och trots att jag var där och petade på henne ett antal gånger så vaknade hon inte...
Hämtade V kl. 11.45 och sen S-L som var så hemskt trött så hon bara skrek, (hon hade varit vaken sen 05.20) hem natta barnet, slänga i sig piroger från gårdagens middag, städa, baka, spela kort med den stora, diska och sen ta emot gästerna som kom 14.00. En gammal vän som jag inte sett på länge, med sig hade hon sin dotter på 1 ½ år + sin stora mage (gravid i vecka 37), vi hade väldigt trevligt och mumsade i oss en kladdkaka som jag bakat. De åkte hem lagom till att P och grabbarna skulle iväg och klättra, jag och S-L lagade kebab och ris under tiden. P kom tillbaka ursinnig på grabbarna som inte hade skött sig, nedrans barn! Sen brakade helvetet loss, det var skrik och gap, krokodiltårar, barn som inte skulle sova, en man som renoverar på vinden, ännu mer skrik och gap, så till sist åkte jag! Jag pallade inte mer så jag lämnade det sjunkande skeppet och det kändes SÅÅÅÅ skönt. Tyckte lite synd om P, jag låter kanske honom åka nästa gång det är jobbigt, fast bara kanske. Han är ju så himla bra på skrikande ungar så det är nog bättre han tar det, vi är ju trots allt bra på olika saker och det ska ju vara jämt fördelat i hemmet, eller?

Måndag igen...

Igår var jag i Uppsala och höll kurs, det var 10 par och jag tror att varenda av dem var akademiker! Jag kan knappt stava till det ordet eftersom det är väldigt långt ifrån vad jag är... Hursomhelst så var det en fantstisk grupp ( med en och annan förlossningsläkare i!), de hade mycket frågor ocm dittan och dattan och som tur var så kunde jag svara på varenda fråga. Tänkte i mitt stilla sinne att det var tur att jag har varit med på så många förlossningar och hållt så många kurser annars hade jag nog stått där som ett litet fån! En sak fick jag iallafall lära mig och det är att man aldrig och då menar jag aldrig får säga ryggmärgsbedövning utan det heter ryggbedövning, den bedövningen (epidural) har inget med ryggmärgen att göra, så nu vet ni det! Uppsala verkar faktiskt som en ganska trevlig stad och jag skulle nog kunna tänka mig att bo där (måste nog ta några högskolepoäng först för att smälta in i omgivningen...) Patrick stackarn hade haft fullständigt koas här hemma under tiden med 4 jobbiga kidz och det pissiga vädret gjorde ju inte saken bättre!
Idag har jag och S-L varit ute och krattat löv för glatta livet, fattar inte hur mycket löv det egentligen kan falla under en höst... Kanske skulle man hyra in någon som vill göra det man får ju faktiskt dra av det i deklarationen nuförtiden, ska fundera på saken... I morgon ska jag på återbesök hos opticare som numera heter memira och kolla så jag ser nåt efter min laseroperation, måste fråga hur länge man ska ha så dåligt mörkerseende som jag har, det är fullständig katastrof på den punkten. Faktiskt riktigt läskigt att köra bil i mörker. Sen ska jag direkt vidare och sitta "barnvakt" åt min kompis Z bebis, hon ska till läkaren och vem passar väl inte bättre än mig som babysitter! Ska bli så mysigt, hoppas flickebarnet sköter sig... Sen hoppas jag ju såklart på gott hembakt fika som betalning! Nu skriker dammsugaren på mig där nere, han är tydligen hungrig...

Tänkte jag skulle chocka alla som läser genom att skriva ännu ett inlägg, två dar på raken, det är inte illa pinkat för en stressig två(fyr) barnsmamma! Jag har drabbats av nervryckningar i överläppen, tror ni att det är irreterade eller?? Jag höll kurs i onsdags och det kändes som alla stirrade på min hoppande läpp, hoppas de fick med sig den infon de var där för att få... Sitter och väntar på att tacopajen i ugnen ska bli klar, vi ska sen avnjuta den och sen en hemmagjord äppelpaj med egna äpplen, ska bli såå gott! Det är ju faktiskt fredag så lite lyx måste man ju få unna sig. I morgon blir en stressdag, först måste vi ut och leta present till en klasspolare till V, han ska på kalas på lögis. med utklädd lekledare. Kommer svagt ihåg när jag agerade kalasledare där, jag har varit isbjörn(!), batman och Pippi långstrump. Den senare fick mig att absolut INTE vilja göra det igen, what so ever... En störig liten rasist skitunge påpekade att det minsann inte fanns nån brun pippi och att jag bara var en fejk! Har inte barnen idag nåt annat att lägga sin energi på kan man undra... Tillbaka till ämnet, direkt efter det kalaset ska han vidare på KILLPARTY! M våran granne ska ha party och V var självklart bjuden, V och M är numera som ler och långhalm. Kommer inte se mycket av den skrutten imorgon men det finns ju tre till som jag kan aktivera...
P och jag har fått en väldigt ärofylld uppgift, vi ska vara värdpar (toastmasteroch toastmadame) på våra kära vänners bröllop nästa år, det ska bli jättekul men oxå mycket nervöst. Är så himla rädd att jag ska säga nåt som bara blir fel, såå typiskt mig! Jag får väl skriva ett manus eller låta P prata hela tiden och låtsas att jag akut drabbats av en halsinfektion, jag har i och försig några månader på mig.
Har börjat planera för den årliga hallowen festen som vi brukar ha, vi får nog sålla bland gästerna, antalet är redan uppe i 20 ungar och barnen vill gjärna bjuda mååånga fler, känns skitsvårt... Nu piper det från köket, måste kila!

dags igen!

Tyckte det var dax att blogga lite så här TVÅ månader senare, samvetet smög sig på... Alla är så söta och vill veta vad som händer här hemma så jag måste stilla deras sinne! Här hemma har vi (eller barnen) vattkoppor i massor! Stellis ser helt demolerad ut i ansiktet, stackarn... Igår tittade hon sig i spegeln och sa: vem är det där i spegeln, mamma! Då kan ni ju tänka er hur hon ser ut! Vincent hade det för två veckor sen, för andra gången i sitt söta liv. Det är tydligen VÄLDIGT ovanligt, men nån stackare ska väl drabbas av det! Barnen har varit mycket sjuka den här hösten, tycker så himla synd om dem! Ja ja då slipper dem väl när de blir stora (förhoppningsvis).
Förra helgen (mittemellan vattkopprna) åkte jag upp till stockholm och slöt upp med min kära som redan befann sig där, mormor och morfar passade gullisarna så mamma och pappa fick en liten stund (PAUS) för sig själva! Väl där drack vi öl i massor och avslutade kvällen med en asgod middag som självklart svider i plånkan. Varför måste god mat vara så förskräckligt dyr! Fattar inte... Det var iallafall hur mysigt som helst så snart kommer väl femman, haha. Usch vad porrig jag är, tur att inte mamma läser då vill hon väl aldrig passa barnen mer!
Jag ser framemot december och då menar jag faktiskt inte julen, utan resan som jag och P ska åka på, vi ska till, ja håll i er nu: Bratislava! Har ingen aning om vart det ligger, det är P som har fixat resan, typiskt mig och inte vara insatt. Stackars P!! Vi blir ett gäng på 12 pers, ska bli hur kul som helst! Ska dricka massor med billiga drinkar och bli full som en fjortis, eller kanske inte föresten... Måste genast kolla upp var det ligger, vill ju inte låta ointresserad...